Spårträningen har fortsatt. Först drogs spåret med en klöv(tack till Joanna,Freddi o Kille för den)  men då hade vi inget blod. När vi sen fått blod från butiken så lade vi blod med det men tyvärr var det då så mycket levande protein på klöven så vi kunde ej använda den. Men det finns som tur fler klövar i frysen hos Johan. Båda gångerna har spårningen gått riktigt bra och han är väldans spårtrogen o rusar ej fram utan tar det med ro. Nu måste matte bara skaffa en sele oxo så han vet att det är jobb på gång när den kommer på.

Månne den där tingesten bits?? ser lite konstig ut men den luktar gott.....

....Så han våga hugga tag i den och börja tugga på den.....

.... så sen ville han inte släppa den på hela kvällen

Vad är det för rött i mossan som luktar? Hmmm?? Matte säger att jag ska söka kissa efter de där röda fläckarna.Konstigt hon pratar men vi gör väl så då.

Det gick väldans spårrakt och med nosen tätt i backen. Enda problemet blev när han kom till ett ställe där en annan hund gått i spåret och sen gått vidare. men Dixon märkte att lukten avtog och gjorde några cirklar så att han kom på spåret igen.

Lite besvärligt är det med ljung som är hög och man har korta ben men det går nnog när ivern är stor. Men lite kosntig kissa hittades nog vid spårets slut: några skinkskivor. Men visst var de goda oxo men inte va det någon kissa.

Matte ha jobbat så mycket så jag har varit en månad i Långis (matte ha fått köra ner dit för att vara med mig istället)  hos gammel husse och matte o min bästa kompis Nelson eller Nasse som han oxo kallas. Jag får ju sova nätterna inne i sängen hos gammel matte och husse (fastän de tycker inte att det är så kul när jag hämtar in någon fästing då och då oxo). Nasse e mycket större än mig men han är jätte snäll när vi leker. Han lägger ikull sig så att jag får klättra på honom. Jag tycker det är kul att bita honom i öronen o benen men jag vet att jag nog egentligen ej får göra det.

Nasse e lite högre än mig oxo så man får stå på två ben för att räckas upp. Tyvärr kan Nasse ej vara lös för han sku troligen springa ti skogs för att söka upp nån älg att skälla på.

Allt ska man stå ut med tycker nog Nasse ibland!

Matte tycker om glass och särskilt Ben&Jerry glass och Dixon håller med om att den va riktigt mums,mums. Sen kan man ha mycket kul med en tom glassburk oxo.

Dixon skulle nog bra kunna bli reklamförare för B&J glass.Sötare modell får de söka efter.

Nosen ville ju inte räckas ända till bottnet av burken.

Man blir nästan svag av bara doften av glass....

Kan man bli lite galen av glass oxo??? det ser nämligen nästan så ut

Mycket duger att tugga på men inget har han förstört. Några bokpärmar och bokhörn har han smakat på men böckerna går nog att läsa ändå. Annars har det varit pinnar och hans egna grejer som han tuggat på.

Dilemma: det finns ju en boll att busa med oxo? den brukar matte rulla åt mig så jag får springa efter.Men jag fortsätter nog med pinnen en stund till.

Går nog att tugga på pinnar fastän man ligger på rygg!

Fick låna Jennys digikamera och tog lite foton med den. Bl.a. av älgar på Nannes rypsåker och en liten fågelunge. Det ena älgfotot har Jenny själv tagit.

Här den ståtligaste älgtjuren. Han är  troligen ändå bara en 4-taggare.Man ser bättre sen bara han bastat hornen.

Här fyra av de sex älgar vi såg med Jenny. Men där lär t.o.m ha varit nio en natt.

Visst är man för söt! Första flygningen hade blivit lite kort men efter att ha vilat så flög den lille fågelungen iväg.

Det är ju tänkt att Dixon ska bli en bra jakthund.Både med att driva hjort och spåra blod. Spårträningen kan man bra börja med tidigt så länge det är på lek. Så vi börja med att spåra köttbullar och det va kul tyckte Dixon.

Här läggs spåret ut med en köttbulle fastbunden i ett snöre. Lite av en köttbulle lämnades där spåret började och lite ungefär halvvägs.

Här har Dixon börjat spåra och han gick med  nosen tätt i backen och väldans

noggrant precis där vi dragit spåret. Fart var det på emellanåt oxo.

Här har han kommit till spårets slut och fått belöningen: KÖTTBULLE

Det här var en rolig lek som vi absolut ska fortsätta med. Efterhand kan man laga spåret längre och med någon liten vinkel på. Vi ska oxo sen börja lägga ut spår med att dra en klö efter oss och med blodspår.

Oskar och mamma Åsa var på besök i Långis och Dixon fick igen en ny kompis att busa med. De sprang efter varandra ,kastade boll och lekte med frisbeen Oskar hade med som present. Vi skulle oxo alla sova i tält men det gick ej. Dixon fick ingen ro utan sprang omkring troligen då han hörde en massa ljud. Så han fick gå in till Nuppi och sova i hans säng. Vi andra fick oxo flytta in vid 2-tiden då det bröjade åskade.

Dixon och Oskar tar några sekunder paus i lekandet.

Lite fundersamma har vi ju varit hur Nelson skulle ta emot den nya hundmedlemmen. Det har gått mycket bättre än vi trott och för det mesta ignorerar han Dixon totalt. Som om det sku vara onödigt att alls bry sig om den lille skiten. Nelson är oxo otroligt tålmodig med Dixon och han får hoppa på honom o nafsa i honom utan att Nelson ryter till. Så det är roligt att de gått bra.

Första träffen skedde via nätet

Sen har träffats mera fritt men tyvärr kan vi inte släppa Nelson riktigt lös för risken är stor att han drar iväg till skogs och börjar skälla på älg och det finns av dem väldans nära stugan.

Nelson har ett otroligt tålamod med den lilla skiten!

Nelson vet oxo att det kan finnas lite godis sen innan man hamnar tillbaks i buren.

Dixon har för det mesta full fräs på när han rör sig. Stranden är rolig att upptäcka men i vattnet går han inte för då blir man ju våt om tassarna och usch för det!

På onsdagkvällen var vi på besök till Västankärr. Damen Julia funderade nog vad jag hade med mig för liten ligist. Hon var ju van vid att få min fulla uppmärksamhet och kli- terapi. Dixxon var mer för att busa och pussas. Så det började med att Dixon jagade Julia men blev senare tvärtom. Inne träffade vi sen på kattfröken Pixie. En väldans söt kattfröken. Hon tyckte nog oxo först att Dixon var mer besvär än kul att träffa men var ändå nog lite nyfiken. Så Dixon fick nog till sist några taa-klappar men utan utspärrade klor.

Här hälsar Julia och Dixon på varandra......

.....men snart var det full fart på!

Söta kattfröken Pixie ger en vänskaplig klapp och vill nog egentligen leka lite med Dixon.

Vi var igen och hälsa på brorsan och busa lite. Det gick väldans bra den här gången. De orkade busa en timme men sen blev de trötta. Så resten av dagen spenderades i egen bädd.

De är båda två ganska stadiga tax-killar. Albert vägde 5,8 kg när han var till veterinären några dagar innan fyllda 12 veckor och Dixon vägde 7,5kg några dagar efter fyllda 12 veckor. Men ingen av dem är feta men Dixon är nog grovt bygd.Så det är att hålla koll så att man inte släpper honom fet. Albert är smalare i ansiktet och har mer svart mjukt valphår kvar än Dixon. Dixon har nu i ca två veckors tid pissat som en riktig karl och lättat på benet. Lite svårt med balansen första gångerna men nu går det galant. Matte ha bara int lyckats få det på bild än.

Albert drygt 12 veckor

Så skönt att sova efter bus med brorsan. Bara inte matte sku pringa här och störa med den där kameran.